Mitt liv har kretsat kring viktminskning ändå sen jag var liten. Det har gått i perioder. Vissa perioder har jag ätit vad jag ville, vissa har jag hoppat på någon ny diet som står i löpsedlarna. Spännande kallade jag det. Jag provar bara metoden för att se om den fungerar. Jag är inte bara helt inriktad på att gå ner. Tillslut så hamnar man väldigt långt ner. När man har satt upp så mycket förbud och regler att man gråter av frustration av att inte klara pressen. När jag grät för att jag inte klarade av att mitt hårda träningschema. När jag straffade mig själv och hatade mig själv för att jag inte tränat tillräckligt. När jag ätit för mycket. Tillslut så märkte även jag att något var fel. Det tog lång tid dock. 

Jag har gått i behandling i ca 1 år nu. Jag äter som man ska så de är redo att friskförklara mig. Alla tankar är dock kvar. Jag kommer på mig själv med tankar på mat och träning för att gå ner i vikt. Hur ska jag kompensera detta? Känslan av att vilja spy för att slippa känslan av mat i magen. Känslan av mättnad. Jag vill fortfarande fly från min kropp ibland. Jag har dock blivit så mycket bättre. Jag äter mat och jag mår inte dåligt eller ger mig själv skuldkänslor av det.  Jag har gått upp massor i vikt under min behandling. Jag vill inte gå ner till min lägsta vikt. Jag mådde inte bra då men ska jag då aldrig mer kunna gå ner i vikt? Aldrig träna ? Jag försöker äta mer hälsosamt nu än tidigare, då det blivit mycket godis men tankarna kommer tillbaka som ett brev på posten. Det gick bra innan. När jag bara drog ner på godiset men nu märker jag hur förbuden börjar komma igen och hur jag inte nöjer mig med två tråningspass som jag satt som  maxgräns. Jag började träna denna vecka. Jag sa till mig själv: bara två pass i veckan som mest. Jag försöker aktivt röra på mig mer. Inte för att må bra utan för att gå ner i vikt. Kommer jag seriöst att alltid ha de här tankarna? Är det det jag har att välja på ? Ett liv som helt ätstörd eller ett liv som överviktig? Vart finns min balans? Hur går jag tillbaka till innan när jag bara hade nåt kilo för mycket och åt utan att bry mig för mycket? Hur går jag tillbaka till tiden innan jag blev ätstörd? Hur tusan går jag ner i vikt utan att förvärra min ätstörning.? När tusan kommer man kunna säga att jag är 100 % frisk?  Jag är redo att sluta gå till ätstrningsenheten för att jag äter bra. Tack men hur hanterar jag resten av mitt liv då? Kan någon ge mig en handbok?!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här hänt ganska mycket sen senast jag skrev. Jag är färdigutbildad medicinsk vårdadministratör och jag är friskförklarad från min ätstörning. När jag tänker tillbaka på det nu har jag svårt att leva mig in i hur jag kände och tyckte då. Jag mår m...

Vill börja med att säga att jag fick godkänt på psykologitentan!! YES!! Nu är det bara en delkurs kvar och se är det slut! Hurray for me!    ok vidare till det essentiella!    Dag två på min härliga "ripped in 30 days" period :) Svettas som e...

Klickade bestämt på köpknappen och hoppas snart få vara ägaren av Jillian Michaels collection träningsdvd! :D Väldigt motiverad att nu igen faktiskt ta tag i detta och svetta bort lite fettkilon ;) Byggt muskler 2 månader vilket resulterade i 2 kg ök...

Äntligen lite medvind!! Fick veta hur det gick på min första hemtenta i sociologi idag och jag fick VG!! :D ahh så grymt lycklig! Detta behövdes verkligen efter allt slit med hemtenta 2..väldigt nervös över om jag kommer att få godkänt på den..men me...

Jag är fri!! För tillfället ^^ Precis lämnat in min hemtenta och håller nu tummarna för att det ska gå vägen! Varit en intensiv vecka hittills med jobb, plugg, träning och kost. Inte alls hunnit med att vara social känner jag. Vilket är lite tråkigt ...